Inspiration från Mallorca

Jag har varit på cykel-semester på Mallorca. I likhet med tusentals andra landsvägscyklister har jag tillryggalagt åtskilliga mil i fantastiskt fin natur och på häftiga, slingrande bergsvägar. Detta inramat med strålande solsken och alldeles lagom värme. Visserligen svider det lite i miljö-samvetet att resa med flyg och att försöka berättiga det med att hävda att det var fem år jag flög senast eller att jag klimatkompenserar mina resor känns mest futtigt.

Nåväl, resan var alltså främst ur ett träningsperspektiv. Det går ju dock inte att undvika att studera hur trafikkulturen är ur andra aspekter också. Bland annat slås man av att de allra flesta bilister hanterar cyklister med största respekt och att samklangen mellan olika trafikslag för det mesta flyter på fint. Gissningsvis ser många Mallorca-bor cykelturister som en välkommen förlängning av sommarsäsongen och att många cyklister söker sig inåt ön på ett annat sätt än vad sol- och bad-turisterna gör. Förutom alla landsvägscyklister såg jag dock ett inte obetydligt antal turister som cyklade mer ”på utflyktstur” och för att transportera sig mellan olika turistmål. Det var också rätt många i lokalbefolkningen som tog cykeln till arbetet m.m. Och det är här som infrastrukturen kommer in. Jag gick en promenad utanför huvudorten Palma där det finns en flera mil lång sträcka där man kan gå, cykla, och i mer eller mindre utsträckning, åka bil. Här är några bilder för att visa trafiklösningar som inte heller borde vara en omöjlighet i Sverige:

20170415_112132

Här exempel på en väl separerad cykelbana. Separerad från körbanan med annan vägbeläggning samt pollare och separerad från gångbanan med annan vägbeläggning och annan färg. Notera att vare sig pollare eller träd står i cykelbanan.

 

20170415_140757

Cykelbanorna hade tydliga körfält och det var ingen tveksamhet om vilken sida man skulle hålla sig på. De var förvisso bitvis rätt smala, särskilt med tanke på den stora mängden cyklister, men den tydliga infrastrukturen gjorde ändå att flödet verkade fungera rätt väl.

20170415_140728

Längs med cykelvägen fanns det många avståndsmarkeringar som tydligt angav hur långt kvar det var till en viss målpunkt, i detta fall centrum i Palma.

20170415_140631

Hastighetsbegränsning på cykelbana har diskuterats även i Sverige, men har fallit på argumentet att det inte är något krav att ha hastighetsmätare på cykeln. På denna, mycket frekventerade, cykelbana fanns det i alla fall hastighetsbegränsning. På andra cykelbanor längre bort från stadsbebyggelse var det mer ”fri fart”.

20170415_140554

Cykelbanan var bitvis i en betydande nivåskillnad jämfört med gångbanan. Detta gjorde förstås att risken att gående av misstag skulle gå över på cykelbanan minskade betydligt. Om en cyklist önskade komma upp på gångbanan för att korsa körbanan mot ett annat mål fanns det gott om sådana här ”ramper” som rätt smidigt kunde tas med cykeln. Det skulle dock vara svårt med cykelkärra eller lastcykel.

20170415_141458

Innan trafikljus fanns tydliga varningsmarkeringar. Det var inte heller någon tveksamhet var cyklister skulle passera körbanan samt var cykelbanan fortsatte på andra sidan.

20170415_141757

Även i mer tät stadsmiljö fanns mängder med cykelbanor. Här är cykelbanan tydligt avskiljd mot körbanan med små vägbulor.

Sammanfattningsvis tycker jag att man kan lära sig mycket av ovanstående exempel i svensk cykelplanering. Under min Mallorca-vistelse såg jag i princip ingen bil alls på någon cykelbana och ytterst få gående som förirrat sig dit. De få hinder som möjligen kunde förekomma på cykelbanan var alltid väl uppmärkta. Ja, många cykelbanor var förhållandevis smala och på vissa ställen märktes en viss trängsel, särskilt vid några flaskhalsar som nog varit svåra att bygga helt trafiksäkra. Jag vill alltså inte påstå att all infrastruktur var helt optimal för cyklister, men det märktes i alla fall att det fanns många goda tankar och ambitioner bakom.

Här hemma i Sverige är det äntligen väder för att kunna cykla utomhus med lite mer njutbarhet. Cykla på!

/David

God fortsättning – för fortsättning blir det!

Som märkts så har CF Knivstas blogg varit inaktiv ett tag nu. När man håller på med cykelfrågor så är det tyvärr emellanåt så att man drabbas av bakslag. Ens egen entusiasm över cykeln som ett oöverträffat färdmedel delas inte av alla och man tappar liksom styrfart. Under senhösten har vi i CF Knivsta diskuterat vad vi vill och vart vi ska. Vi har tidigare haft väldigt många idéer och storslagna visioner för vår verksamhet. På lång sikt hoppas vi nå dit, men den närmaste tiden har vi försökt minska det till ett hanterligt antal projekt och steg på vägen. Mer exakt vad det handlar om återkommer vi till, både här på bloggen och inte minst på Facebook. I dessa dagar är det ju passande att blicka framåt på nya året, och under nästa år blir det nya tag. Till dess – cykla på! Det gör vi…

/David

Cykelintresset i Knivsta ökar alltjämt!

Det är väldigt roligt att vara del i en rörelse som har vind i seglen – dvs cyklingen! I den allmänna mediadebatten tas ofta fördelar och nackdelar kring mängden ökande cyklister i storstäderna upp, men även här i Knivsta tycker jag man märker en tydlig trend att fler cyklar. Utan att på något sätt ha något vetenskapligt underlag så känns det som att cykelställen vid stationen allt oftare är nästintill fullbelagda nuförtiden, och detta även nu när det börjar bli lite ruggigare väder och det kanske känns lite halvdant att ge sig ut på cykeln.

Även i lokalmedia har cykelfrågor varit uppe på agendan. En lokalpolitiker har lyft idén att sätta tak över cykelbanor och uppvärmt underlag. Detta skulle t.ex. kunna byggas i den nya stadsdelen Nydal enligt politikern. Oavsett vad man tycker om själva idén så tycker CFKnivsta att det är trevligt att lokalpolitiker engagerar sig i cykelfrågan och vill verka för en bättre cykelinfrastruktur. Exakt hur detta ska gå till och hur cykelbanorna ska se ut får man diskutera vidare.

Planprogrammet för Nydal går inom kort ut på samråd och då kommer CFKnivsta att yttra sig ur cykelsynpunkt. I en insändare skriver ett antal politiker att man redan nu anser att planprogrammet saknar idéer för hur en ny, grön stadsdel där det är lätt att ta sig fram på cykel och till fots ska kunna förverkligas. Även här är det ju glädjande att det finns lokalpolitiker som tar upp dessa frågor. Det ska bli mycket intressant att se om vi i CFKnivsta får anledning att hålla med.

Båda dessa cykelrelaterade nyheter finns i Knivstabygden onsdag 5 oktober och kan åtminstone i skrivande stund läsas digitalt här.

/David

Hur cykelvänliga är Trafikverket?

På många av de olika cykelforum och cykelbloggar som jag följer har nyheten om att Trafikverket inte kommer att bygga en ny snabbcykelväg mellan Frescati och Mörby i nordöstra Stockholm diskuterats flitigt. Sammanfattat verkar Trafikverket inte ha sökt de pengar som behövdes för att bygga denna snabbcykelväg som beräknas kosta stora summor eftersom den bl.a. går över många broar. Trafikverket har också fått mycket kritik för att inte ta cykeln på allvar som transportmedel. Jag är i alla fall glad över att denna utskällda myndighet just nu bygger en ny gång- och cykelväg mellan Upplands Väsby och Rosersberg. Detta nybygge beräknas vara klart nästa år och kommer kunna komma många Knivstabor till gagn eftersom det kraftigt underlättar en säkrare cykelväg till Stockholm Norrort. Från Knivsta till Upplands Väsby är det tre mil. Med en bra cykel är det inga problem att cykla den biten – tar man vägen över Odensala till Märsta är det en förhållandevis lågtrafikerad och naturskön sträcka och efter Märsta ska det som sagt snart vara gång- och cykelväg hela vägen. När allt är klart kommer det säkerligen något blogginlägg här om hur det är cykla hela vägen!

CF Knivsta har haft en del kontakt tidigare med Trafikverket angående en förstudie gällande cykelvägar mellan Alsike och Knivsta tätorter. CF Knivsta har fått ge många synpunkter på hur cykelvägarna ser ut i nuläget och diskuterat hur man skulle kunna få det bättre. Något som vi har diskuterat inom CF Knivsta är vilken potential det finns att få fler att cykla mellan Knivsta och Alsike. Det är ju två tätorter som ligger väldigt nära varann där det inte minst i Alsike finns många som tar sig till Knivsta för att t.ex. åka tåg från stationen eller handla. Alsike är på många sätt uppbyggt kring ett bilberoende – det finns väldigt lite närservice på orten och en stor del av bebyggelsen är enfamiljshus eller radhus. I dagsläget inser vi att det är svårt att ändra detta förhållande, men hur kan det se ut på sikt? I en framtid där det har byggts fler flerfamiljshus i Alsike och där det finns en station vid järnvägen? Mer närservice? Då behövs sannolikt inte bilen på samma sätt och potentialen att ta cykeln borde bli större. I de samtal som CF Knivsta hittills haft med Trafikverket har vi väl tyckt att Trafikverkets ambition varit aningens låg. Deras förslag på förbättringar av cykelvägnätet har på många sätt känts som lite lappa och laga, inte så mycket storsatsningar på en gedigen cykelinfrastruktur. Vi får hoppas att vi i kommande dialog kan få fram CF Knivstas vision om hur det skulle kunna bli om bilberoendet verkligen utmanas på allvar. En av mina favoritcykelbloggare, Krister Isaksson, har själv sammanfattat det bra – bygg så kommer de!

/David

Det här om trafikslagskultur…

I Cykelfrämjandet Knivsta har vi som nämnts i tidigare blogginlägg pratat en hel del om cykelkultur. Man kan förstås också prata om tågkultur, gångkultur eller bilkultur. Några som gärna pratar och debatterar om det sistnämnda är medlemmar i den anrika Kungliga Automobil Klubben (KAK). Den är så anrik så det känns relativt ofta som att de liksom har fastnat i sitt anrika förflutna och inte riktigt hänger med i samhällsutvecklingen. Deras senaste debattinlägg visar detta ganska tydligt. Att försöka kommentera eller argumentera mot detta blir på något sätt nästan löjligt eftersom själva inlägget nästan känns satiriskt. Är det verkligen några som i dagens samhälle fortfarande ser att ”bilen har framtiden för sig i Sverige”? Är den allmänna uppfattningen att ”bygga städerna för gång- och kollektivtrafik är att vrida stadsutvecklingen tillbaka till en svunnen tid” (vi kan väl anta att man även inbegriper cykel)? Stämmer det verkligen att ”om bilen stängs ute innebär det att människor i förorterna hindras att ta sig in till de centrala delarna”?

KAK skriver också att ”för många fungerar det ibland utmärkt att gå, men senare kräver livspusslet bilen. Det tycks finnas ett stort glapp mellan de kommunala tjänstemännens och politikernas synsätt och vanliga människors sätt att leva.” Jag har själv fått höra det förstnämnda ganska många gånger, att ”vänta bara tills du flyttar hemifrån, du kommer du behöva bil.” ”Vänta bara tills du slutar studera och börjar jobba, du kommer du att skaffa bil.” ”Vänta bara tills du får barn, då måste du ha en bil.” ”Vänta bara tills barnen blir större och behöver skjutsas överallt, då går det inte utan bil.” Tja, jag har två barn nu, förvisso fortfarande ganska små, men jag har inte alls sett något behov av att ha en egen bil. Med gång, cykel, buss, tåg och lån/hyra av bil ibland fungerar det mestadels alldeles utmärkt skulle jag vilja påstå. Men jag kanske inte är att betrakta som en ”vanlig människa” enligt KAK?

KAK pekar också ut några kommuner som har väldigt bilfientliga trafikplaner. Uppsala kommun ”ser det växande antalet bilar ensidigt som om ett problem.Man jobbar med att ”försöka hindra bilresan innan den har börjat”. Göteborgs stad ”räknar med att biltrafiken kommer att minska med 25 procent när väl kollektivtrafiken, cykelvägar och gångstråk är utvecklade, trots att utvecklingen nu går i motsatt riktning.” Ja, en sån himla tur att det finns kommuner som faktiskt försöker styra utvecklingen åt rätt håll i stället för att bara se den gå åt skogen då…

Rubriken på KAK:s inlägg är ”bilen är tyst, säker och ren” – vilket ju definitivt får anses bero på vad man jämför med. Trafikbuller är definitivt en av de yttre hälsorisker som omfattar flest människor i landet. Det är fortfarande tio gånger säkrare att åka buss än bil och 55 gånger säkrare att åka tåg. Ja, vi ska inte dölja att det dessvärre är mer riskfyllt att cykla – men man kan ju där också fråga sig vad orsak och verkan är till dessa risker. Att cyklister får tampas med såväl bilar som undermålig infrastruktur är onekligen en stor del av anledningen. Och att bilen är ren? Fortfarande går över 90 % av svenska personbilar på fossila bränslen. De förbättringar man gör i avgasrening och bränsleeffektivitet äts snabbt upp av att fordonsflottan ökar med 1 % per år. Och sedan tillkommer andra miljöeffekter såsom partiklar som slits upp av dubbdäck m.m.

Jag anser att en mycket viktig roll som Cykelfrämjandet har är att visa på att det faktiskt går alldeles utmärkt att leva som ”vanlig människa” utan bilens järngrepp om vårt samhälle. Sannolikt tror jag faktiskt att det skulle bli ett betydligt bättre samhälle om vi slapp den utveckling som KAK ser och önskar.

/David

 

Vägmärken i vägen

I mitt Facebookflöde kommer det väldigt mycket cykelrelaterat. En stor del av allt cykelrelaterat är från andra cykelbloggar och olika personer som skriver om svårigheterna de kan ha med att ta sig fram på cykel på olika håll. Det kan vara om cykelbanor som försvinner i tomma intet, skyltning som är tokigt utformad, bilar som använder cykelbanan som parkeringsplats m.m. Ett av Cykelfrämjandet i Knivstas prioriterade uppgifter är att arbeta för en bättre cykelinfrastruktur. En del av mina inlägg framöver kommer därför att handla om hur cykelinfrastrukturen ser ut i Knivsta med såväl goda exempel som där det finns förbättringspotential.

I Knivsta pågår det för närvarande vägarbeten på några olika håll. Vägarbeten innebär ofta att trafiken behöver varnas, hastigheten sänkas och omledningar göras. Detta är något som man förstås får ha överseende med eftersom det handlar om tillfälliga ingrepp och förhoppningsvis leder till en bättre infrastruktur i slutändan. Däremot är det ju bra om man ändå försöker göra det så bra som möjligt under tiden som vägarbetet pågår – och det för alla trafikanter.

På Forsbyvägen pågår just nu ett vägarbete i backen mellan korsningen till Apoteksvägen och korsningen till Särstavägen. Bredvid vägbanan längs med Forsbyvägen går en kombinerad gång- och cykelbana. Antagligen är denna gång- och cykelbana en av de mest trafikerade i Knivsta, med trafikanter från bland annat Thunmanskolan, Hälsohuset och bostadsområdena i södra Knivsta. Gång- och cykelbanan är också en av de mest trånga i Knivsta. Backen gör att många cyklister som kommer söderfrån har rätt hög fart när de cyklar mot centrum. På den trånga gång- och cykelbanan ska cyklisterna sedan ta sig fram mellan skolbarn som ofta inte har så bra koll på annan trafik, gående och cyklister som tar sig fram i bredd och tar upp hela banan, hundägare m.m. Enligt min uppfattning är detta en av de vanskligaste delarna i hela cykelvägnätet i Knivsta. Därför tycker jag det är minst sagt olyckligt när man placerar ut vägmärken precis här! En redan mycket smal gång- och cykelbana blir ännu smalare. Som synes finns det ganska gott om plats i vägbanan, men där har man av någon anledning inte satt skylten.
20160903_114847

Ett annat exempel är Kölängsvägen, sträckan närmast korsningen till Gredelbyvägen. Här finns en av få separerade gång- och cykelbanor i Knivsta. Visserligen bara ett hundratal meter och väldigt smal gång- och cykeldel, men ändå. När man nu placerat ut ytterligare ett tillfälligt vägmärke blir cykelbanan än smalare. Att försöka ta sig förbi här med lastcykel eller en annan bredare cykel utan att komma över på gångbanan blir nästintill omöjligt. Även här kan man se att det finns gott om plats på vägbanan, men av någon outgrundlig anledning är vägmärkena likafullt placerade på den smala cykelbanan.

20160903_120114

För att detta inte bara ska vara en gnäll-blogg så får jag förstås även ta med ett gott exempel. Även vid stationen pågår det ju vägarbete, men där har vägmärket placerats utan att vara ivägen nämnvärt för vare sig bilister, cyklister eller gående. Visst, här finns det ju en ganska lämplig yta att placera vägmärket på. Men likafullt bör det nog gå att tänka till en gång till när det gäller placeringen även i de båda andra exemplen.

20160903_114353

/David

Inspirerande föredrag

Hittills har det varit Teresa som skrivit inlägg i den här bloggen, men nu ska jag också komma med ett bidrag. Vi är tre personer i Knivsta som startat en egen liten lokal organisation för Cykelfrämjandet, Teresa, Hanna och jag – David.

Jag arbetar som kommunal tjänsteman, men inte i Knivsta kommun. Som tjänsteman får man ibland förmånen att gå på olika konferenser, seminarier och liknande och igår var jag på ett sådant i Upplands Väsby. Där anordnades stadsbyggnadsdagen, ett årligen återkommande evenemang där man pratar just stadsbyggnad. En av talarna igår var en kanadensare som heter Gil Penalosa. Han är ordförande i en organisation som kallas 8 80 Cities. Jag hade aldrig hört talas om denna organisation förut men huvudtanken bakom den är att när man planerar städer ska man tänka kring 8-åringar och 80-åringar. Om man får med deras behov i stadsplaneringen får man bra städer. Gil berättade sedan väldigt mycket om positiv stadsutveckling med massor med exempel från hela världen och tog inte minst upp alla de lyckade cykelsatsningar som gjorts i många storstäder. Det pågår verkligen ett massivt trendbrott på många håll där man faktiskt låter cykeln ta plats på bekostnad av bilen. Han påpekade också att Köpenhamn som ju av många ses som ett riktigt föredöme för cyklar var otroligt bilfokuserat på 50- och 60-talet (då ju den allmänt rådande trenden var att planera städer helt efter bilen), men att man se valde en annan bana. Och kan man i Köpenhamn kan man i princip överallt! Han ansåg också att det var en mänsklig rättighet att få cykla medan man knappast kunde se det som samma självklarhet att man ska få åka bil. Det är ju alltid svårt att göra en engagerande föreläsning rättvisa genom att berätta om den i andrahand, men man kan se en inspelad version från ett annat tillfälle här.

Mina egna reflektioner var att om man kan få till en så bra cykelkultur i storstäder där bilen under årtionden varit det rådande transportmedlet – ja, då är det verkligen inte någon omöjlighet att få till en fantastisk cykelkultur här i Knivsta! Men, som Gil nämnde några gånger – förändring kräver visst arbete och kan vara jobbigt ibland. Men det är definitivt inte omöjligt!

/David